Vem behöver LEI-kod i Finland? Krav för företag

Vem behöver LEI-kod i Finland? Ett företag behöver den framför allt när banken eller mäklaren ska rapportera dess handel med finansiella instrument, eller när företaget berörs av rapportering enligt EMIR eller SFTR. För IKT-leverantörer enligt DORA och vid vissa betalningar beror svaret på vilken identifierare reglerna tillåter; en LEI-kod är inte ett generellt krav för alla företag.

Vad det betyder i Finland

För ett finländskt aktiebolag är verksamheten avgörande. Ett bolag som vill placera överskottsmedel i obligationer genom sin bank behöver lämna sin LEI-kod innan banken kan utföra en affär som utlöser transaktionsrapportering. Ett handelsbolag som säkrar valutarisk med valutaterminer berörs i stället av reglerna om derivatrapportering. Att ett bolag finns i Finland innebär däremot inte i sig att det måste skaffa en LEI-kod.

Finländska bolagsuppgifter finns i handelsregistret hos Patent- och registerstyrelsen (PRH). LEI-utfärdaren kontrollerar referensuppgifterna mot registret med hjälp av bolagets FO-nummer. Kontrollera därför att bolagsuppgifterna stämmer när ni ska ansöka om en ny kod.

För DORA-rapporteringen i Finland har Finansinspektionen (Finanssivalvonta) beskrivit tre nya årliga rapporteringsskyldigheter för aktörer under tillsyn. En av dem gäller registret över avtal om IKT-tjänster från externa leverantörer enligt artikel 28.3. Under 2026 skulle registret rapporteras senast den 2 mars 2026. Ett programvarubolag kan därför få en fråga om sin LEI-kod från en bankkund som förbereder uppgifter till registret.

LEIFast är registreringsagent för WM Datenservice, som är en GLEIF-ackrediterad utfärdare; LEIFast utfärdar inte själv LEI-koder. De aktuella alternativen och uppgiften om att GLEIF-avgiften ingår finns på sidan med LEIFasts priser i Finland. Skatt tillkommer där det krävs.

LEI-kod krav: när behöver företaget en?

En LEI-kod är en unik alfanumerisk identifierare med 20 tecken enligt ISO 17442. Varje kod hör till en enda juridisk person och är kopplad till offentligt tillgängliga referensuppgifter från behöriga lokala källor, enligt GLEIF – The Legal Entity Identifier (LEI). Kravet på att använda koden beror sedan på den verksamhet som ska identifieras eller rapporteras.

• Värdepappershandel: lämna koden till banken eller mäklaren före en rapporteringspliktig affär.
• Derivat och värdepappersfinansiering: kontrollera vilka rapporteringsuppgifter motparten behöver.
• IKT-tjänster: fråga den finansiella kunden vilken identifierare den behöver för sitt DORA-register.

Situation	Regel	Vem efterfrågar uppgiften?
Ett bolag köper eller säljer rapporteringspliktiga aktier, obligationer eller börshandlade fonder.	MiFIR och RTS 22: LEI-koden ska identifiera en kund som är juridisk person. Banken eller mäklaren måste få koden före en tjänst som utlöser transaktionsrapportering.	Banken eller mäklaren.
Ett företag ingår derivatavtal, exempelvis valutaterminer.	EMIR kräver rapportering av derivatavtal. En juridisk person identifieras med LEI i rapporten.	Den som hanterar rapporteringen, även när den har delegerats.
Ett företag är motpart i en värdepappersfinansieringstransaktion.	SFTR kräver rapportering med globala LEI-koder i rapporteringsformatet.	Motparten eller den som sköter rapporteringen.
Ett programvarubolag levererar IKT-tjänster till en finansiell aktör.	DORA:s registerregler medger en giltig och aktiv LEI-kod eller EUID för en juridisk person inom unionen, och båda där de finns. För en juridisk person etablerad utanför unionen får endast LEI användas.	Den finansiella kunden som för sitt leverantörsregister.

För värdepappershandel följer identifieringen av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 600/2014 (MiFIR), artikel 26.6. Kravet att få kundens kod innan tjänsten tillhandahålls finns i Kommissionens delegerade förordning (EU) 2017/590 (RTS 22), artikel 13.2. Enligt artikel 13.3 ska värdepappersföretaget också kontrollera att koden följer ISO 17442, finns i den globala LEI-databasen och tillhör kunden.

För derivat föreskriver Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 (EMIR), artikel 9.1, att motparter och centrala motparter rapporterar ett derivatavtal samt ändringar och avslut senast följande arbetsdag. Rapporteringen kan delegeras. Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2022/1860, artikel 3, anger vilka juridiska personer som identifieras med LEI och kräver att motpart 1 och den rapporteringsansvariga enheten håller LEI-referensuppgifterna förnyade enligt en ackrediterad utfärdares villkor när de rapporterar.

Vid värdepappersfinansiering anger Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/2365 (SFTR), artikel 4, rapportering senast följande arbetsdag och ett format som omfattar globala LEI-koder. För IKT-leverantörer finns identifieringsregeln i Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2024/2956, artikel 3.5. DORA tillämpas sedan den 17 januari 2025. Läs också om LEI-kod för IKT-leverantörer enligt DORA i Finland.

När används koden bara om den finns?

Alla regler som nämner LEI innebär inte att ett företag måste skaffa en kod. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/1113, artikel 4, behandlar betalarens och betalningsmottagarens aktuella LEI i betalningsmeddelandet när en sådan finns, eller en tillgänglig likvärdig officiell identifierare om LEI saknas. Bestämmelsen ålägger inte ett företag att skaffa en LEI-kod.

Vid kontroll av betalningsmottagare får betalarens bank enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/886, artikel 5c.1 b, erbjuda kontroll med IBAN och exempelvis LEI, EUID eller skattenummer. Det är ett alternativ, inte ett krav på att ha LEI. Se även hur LEI kan användas vid kontroll av betalningsmottagare i Finland.

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1624 (AMLR) är antagen men börjar tillämpas först den 10 juli 2027. Artikel 22.1 innebär då att bland andra banker samlar in en juridisk persons LEI om den finns. Den bestämmelsen kräver inte att kunden skaffar en kod.

Vem behöver normalt inte ansöka?

Ett företag som inte bedriver verksamhet som omfattas av de beskrivna rapporteringsreglerna och inte får någon begäran om LEI från en motpart behöver inte ansöka enbart för att det är ett företag. Om en bank eller kund efterfrågar koden bör företaget fråga vilken transaktion, rapport eller identifiering begäran gäller. Den bedömningen kan bero på omständigheterna; kontrollera vid behov med tillsynsmyndigheten eller en rådgivare.

Kontrollera koden och ansök vid behov

1. Sök först efter bolaget i kostnadsfria GLEIF LEI Search. Där visas LEI-poster och status, bland annat ISSUED och LAPSED.
2. Om en kod finns, kontrollera att den hör till rätt juridisk person och vilken status den har. Har bolaget redan en kod men vill byta registreringsagent finns information om att överföra en befintlig LEI-kod.
3. Om koden saknas, stäm av bolagsuppgifterna och FO-numret. Enligt GLEIF – Get an LEI: find LEI issuing organizations kan en juridisk person anlita vilken LEI-utfärdare som helst som är ackrediterad för dess jurisdiktion, även utanför det egna landet.
4. Kontrollera när banken, mäklaren eller den finansiella kunden behöver koden och lämna den i tid för den aktuella rapporteringen.

LEIFasts angivna priser är 49 € för 1 år, 135 € för 3 år och 195 € för 5 år, inklusive GLEIF-avgiften; skatt tillkommer där det krävs. Fler närliggande frågor finns i LEIFasts artiklar för Finland. Om bolaget saknar LEI-kod och behöver en för en kommande affär eller rapportering, kontrollera först GLEIF-posten och använd sedan beställningsformuläret för en ny LEI-kod.